Regelverket i skollagen hanterar kränkningar mellan barn och från vuxna till barn. Elever som kränker vuxna faller in under arbetsmiljö- och straffrättsliga bestämmelser.

Sen är det skillnad på diskriminering, trakasserier och kränkningar. Trakasserier är kränkningar med diskriminerande grund. Ex: ”bög”, medans ”glasögonorm” blir en kränkning. Det är olika lagstifning för olika företeelser.

EU har drivit fram att alla länder ska ha en sammanhållen diskrimineringslagstiftning vilket gör att det blir parallella regelverk som träffar skolan.

Skolor är ålagda att varje år upprätta planer mot kränkande behandling med direkta förebyggande åtgärder. Denna kan med fördel bakas ihop med likabehandlingsplanen. Det ska finnas unika riskanalyser för varje förskole-, fritids- eller skolenhet. Främjande faktorer skiljer sig även mellan enheter, så det finns en stor poäng i att göra det här arbetet.

Skolverket publicerar allmänna råd om hur detta ska utformas. Det är extremt viktigt att man beskriver tydliga rutiner för hur detta ska dokumenteras. Kommunikationen till föräldrarna är central. Ser man inte till att föräldrarna har all information som är möjlig att ge dem, punktligt och snabbt så skapar man sig lätt onödiga problem.

Det kan t ex vara sektretessbelagt vem som slagit vem. Så vilken information man lämnar ut är en balansgång. I samma sekund som det blir polissak eller att socialen blir inblandad faller det in under gängse regler och rutiner men innan man kommit dit vinner man på att ha glasklara rutiner.

Internt är det viktigt att hålla på sekretessen. Lärare ska inte ha tillgång till andra åtgärdsplaner än de som berör dem. Detta även om det inte i alla fall är reglerat i lag.

Alla anställda har anmälningskyldighet till förskolechef eller rektor. Därefter har rektor anmälningsskyldighet till huvudmannen. Utredningen måste sedan kommuniceras (en absolut skyldighet) så att huvudmannen får rätt slutlig bild.

Anmälan är alltid underordnad att utredningen kommer igång.

Anmälningsskyldgheten gäller kränkning som skett i samband med verksamheten. Skolskjuts innefattas här. Kränkningar på nätet ryms inom detta så fort som skolan får kännedom om det. Spiller det in i skolans rum så är det ”i samband med skolans verksamhet”.

Det förebyggande arbetet är nyckeln för att möta detta. Det börjar med riktlinjer.

Det är inte lämpligt att lärare är privata facebook väner med elever. Mikael Hellstadius driver tesen att det inte ens är ok att man har ett lärarkonto på facebook eftersom det har ganska stora baksidor. Situationer där det är tveksamt om en anställd är tjänsteman eller privatperson och därefter jämlikhetsaspekten. Det finns gott om barn som av olika skäl inte vill vara del av facebook, t ex efter dåliga erfarenheter eller helt enkelt inte har de ekonomiska förutsättningarna att rent tekniskt kunna finnas där. Det blir väldigt exkluderande för dessa.

Är det så att skolan bedömer att något bör polisanmälas, dvs, att man bedömer det som en brottslig handling så kan man inte skjuta över den skyldigheten på någon annan. Enligt resonemanget ovan så ryms allt som hittas på sociala medier. Detta är nuvarande rekommendation, inte lagtext. Lundsbergsärendet kommer troligtvis ge en hel del förtydligande kring vad som ryms inom skolans ansvar.

Barn- och elevombudet är högsta insats för att reda ut problem kring kränkande behandling och driver skadeståndstvister för elever och vårdnadshavare. Det finns ett glapp här eftersom diskriminering inte täcks av BoE. Det inenbär att det idag är mycket lättare att begära skadestånd för att ha blivit kallad glasögonorm (jag skriver detta utan att raljera, det är bara för att exemplifiera) än för sexuella trakasserier. Pågående utredningar håller på att adressera detta.