Anders Lönnberg – Regeringens nationella samordnare för Life science

image

 

Hälso- och sjukvården är uppbyggd för att ta hand om akutvård och dess efterbörd. Men den stora kostnadsmassan är kroniska sjukdommar.

Life science är den sjätte största sektorn i Sverige. Regeringen har prioriterat forskning inom klimatfrågan och life science.

Det tar i snitt 12-17 år på att få fram ett nytt läkemedel. Offentliga medel är nyckeln för att kunna hålla liv i så långa affärsprocesser.

Expertskatten är nyckeln för att rekrytera professorer från utlandet.

Personaloptioner är viktiga för små företag. De kan inte köpa sig experter på andra sätt än genom att betala med företaget.

Läkemedelsföretagen satsar stort på produktion i Sverige idag. Det gäller främst biologiska läkemedel.

40 av våra 100 kvalitetsregister har god kvalitet. Upp från 3 för 10 år sedan. Sverige har unika möjligheter genom våra register.

Vill man uppnå förändring så måste man börja betrakta sig själv som problemet och alla andra runt bordet som möjligheter att lösa problemet med.

Viktigt att införa även läkemedel som inte är excellenta eftersom de är jämförande läkemedel i nästa steg i forskningen. Som land faller man annars bort.

Sverige är som New York i storlek. Utomlands betraktas vi inte som ett land. Ett av de stora svenska problemen är att vi inte har tillräckligt många patienter för att kunna skapa kvalitet i deras vård.

När man jämför olika landsting och regioner så har de inte samma läkemedelsrekommendationer. Det finns ingen logik i det.

Systemen gynnar inte effektivitet. I Stockholm får man incitament till att ha så många anställda per chef som möjligt vilket följer att alla vill anställa istället för att effektivisera.

Det viktigaste för kvalitén och en läkares utveckling är att träffa så många patienter som möjligt.

I Tyskland har man ett system där staten tar ansvar för nya läkemedel, deras utvärdering och införande under de första två åren. Det skulle skapa mindre motstånd till utveckling.

Alla ersättnignssystem har avigsidor men utformningen av incitamentsystem och ersättningssystem är det absolut viktigaste för att få resultat i vården. Finns massor med förbättringspotential i detta.

Vill man åstadkomma förändring så måste man kunna beskriva situationen och kontexten. Sen beskriva hur det kan förändras. Därefter incitament som stödjer det beteendet.

Människor trivs bättre i effektiva verksamheter.