Framför allt kvinnor i utsatta områden har få sociala aktiviteter att tillgå. Det gör att de hamnar utanför samhällsloopen och saknar information om mycket. Föreningslivet är väldigt segregerat och det möter inte behoven.

BVC, förskola och skolan är nyckelspelare här. Folktandvården har ett lågt förtroende. Upplevs som en myndighetskontroll. De bör arbeta med förtroendeskapande insatser, en tanke är att utnyttja BVC:s höga förtroendekapital till det.

Tillgängligheten är låg i hela hälso- och sjukvårdskedjan. Kan man inte språket är man lite körd med dagens system. Framför allt eftersom så mycket bygger på telefonkontakt.